Lösningsförslag

Morfemuppdelning är sällan okontroversiell i naturliga språk (till skillnad från i konstgjorda språk som exempelvis esperanto eller interlingua). Nedanstående morfemuppdelningar (där också morfemtyp angivits) ska ses som förslag; ofta finns fler möjligheter. När man försöker beskriva det samtida morfemförrådet ska man helst inte blanda in etymologi och språkhistoria, men besvärliga gränsdragningsproblem uppträder ofta. Böjningsmorfem är i allmänhet lätta att identifiera, men avledningar kan vara mindre självklara. Vad gäller t ex verbböjningen kan man också välja olika grad av abstraktionsnivå (hur många nollmorfem innehåller exempelvis 'kör'?).

Kommentarerna nedan är till större delen överkurs. Notera dock nollmorfemet i "bilförare" och de olika typerna av avledningar (syntaktisk och semantisk), även om detta inte uttryckligen efterfrågades.

Fot- [L]
broms [L]

Japan [L]
-sk [D: N->A, syn avl]
-a [I: kongrböjn pl]

bil [L]
-för [L]
-are [D: V-> A, agentsuffix]
-Ø [I: plural!]

få[ F (här hjälpverb: grammatiskt morfem)]
-r [I: pres] [not 1]

inte [F]

kör [L]
-a [D: ->V, inf] [not 2]

i [F]

toffl [L]
-or [I: plural]

eller [F]

trä [L]
-sko [L]
-r [I: plur] .

Det [F]

ä [F]
-r [I: pres] [not 1]

risk [L]
-abel [D: N->A, syn avl]
-t [I: kongrböjn neutr] ,

tyck [L]
-er [I: pres] [not 2]

japan [L]
-sk [D: N->A, syn avl]
-a [I: kongrböjn def]

polis [L]
-en [I: spec def]

som [F]

ut [D: V->V, sem avl]
-del [L]
-a [D: N->V, syn avl] [not 2]
-r [pres]

bot [L]
-er [+] [I: plural; omljudet ingår i pluralmorfemet]

på [F]

upp [F]

till [F]

sex [F] [not 3]
-hundra [F]

kron [L]
-or [I: plural]

Nu [L]

snegl [L]
-a [D: ->V, inf]
-r [I: pres] [not 2]

polis [L]
-en [I: spec def]

åt [F]

platå [L]
-sko [L]
-r [pl]
-na [I: spec def] ,

som [F]

understundom [L] [ not 4 ]

upp [D: V->V, sem avl]
-nå [L]
-r [I: pres][ not 2 ]

tjugo [F]
-fem [F] [ not 3 ]

centi [F] [ not 2 ]
-meter [L]
-s [I: gen]

höj [L]
-d [D: A->N, syn avl] [ not 5 ].

Det [F]

tro [L]
-r [I: pres] [ not 2 ]

inte [F]

polis [L]
-en [I: spec def]

ä [F]
-r [I: pres] [ not 1 ]

bra [L]

när [F]

man [F]

sk [F]
-a [I: pres] [ not 1 ]

broms [L]
-a [D:->V, inf] [ not 2 ]

Kommentar

Noter

1. Hjälpverben (tex få, skola) och kopula (t ex vara) kan bära finithet, dvs markering för tempus och modus, men de har ingen egen lexikal betydelse. De bör räknas till funktionsorden.
2. ÖVERKURS
   Böjning av lexikala verb, och avledningar från sådana verb, kan ge en del problematiska morfemuppdelningar. Vad gäller icke-sammansatta, icke-avledda substantiv urskiljer vi ett pluralnollmorfem i "två papper"; vi vet t ex att substantiv i allmänhet böjs i species, numerus och kasus, att jämförbara substantiv från en annan deklination skulle ha två synliga morfem i samma fras ("två tidning-ar"), att ett instoppat adjektiv skulle böjas i plural etc.

   Vad gäller verbböjningen är det mycket svårare att hitta en sådan konsekvent morfologisk analys (och ovan har inga nollmorfem tagits med överhuvudtaget). I en sådan modell (som definitivt inte ingår i denna kurs) vill vi kunna urskilja lika många morfem i exempelvis alla icke-sammansatta, icke-avledda presensformer. Abstraktionsnivån blir då genast högre.

   En tolkning är att all verbböjning utgår från verbets stam (= imperativen, t ex köp, sy, skratta, ramla) som i sin tur härletts från ett (fritt eller bundet) rotmorfem med Ø (som i för, köp, bygg, sy) eller med -a (som i skratta, ramla). Från verbets stam bildas sedan övriga finita och infinita verbformer: er/-r/-Ø ger presens, -de/-te ger preteritum, -ande/-ende ger presens particip etc. Enligt denna tolkning bildas även infinitiven från stammen, med -a för stammar som inte redan slutar på obetonat -a eller annan betonad vokal, och med - Ø för övriga.

   Denna analys är konsekvent i det att den alltid ger tre morfem för icke-sammansatta. icke-avledda verb: roten, verbstamsavledningen (Ø eller -a) och en enda markör för böjning: presens, preteritum, supinum, presens particip, perfekt particip, infinitiv. Därtill kan eventuellt läggas -s för (bl a) passiv diates. Vissa avledningar, tex agentsuffix, läggs också direkt till verbstammen (jfr skatt-skatta-beskattning-beskattare). För ett ord som (japanska) bilförare blir analysen då bil[rot]-för[rot]- Ø[verbstam]-are[agentsuffix]- Ø[plural].

   Tolkningen ger goda resultat för t ex skratt-a-r, köp-Ø-er, del-a-r, broms-a-r, snegl-a-r (tre morfem: rot, verbstambildande avledningsmorfem, presensböjning) men något mindre övertygande för t ex tro-Ø-r, tyck-Ø-er och mindre ändå för mer renodlat verbala basmorfem, t ex för-Ø-Ø, nå-Ø-r, kör-Ø-a.

3. Räkneorden (inklusive ord som "centi", "halv" och "komma", i den oböjliga bemärkelse det här är fråga om) ligger i ett svårklassificerat område någonstans mellan grammatiska och lexikala ord. Klassen är sluten med avseende på morfemförråd, men oändlig med avseende på möjliga kombinationer. Några medlemmar ("miljon", "miljard" etc) uppför sig morfologiskt som substantiv, men de flesta räkneord är oböjliga. Det lexikala innehållet är hursomhelst inte stort.
4. Diskutabelt. Den möjliga uppdelningen är under[D: N->Adv, sem avl]-stund[L]-om[I: dat]. Dativändelser (som -om) lever ännu kvar i en del dialekter och en del stående fraser (allom bekant), men de är inte längre produktiva i den moderna standardsvenskan.
5. Jämför bred - bredd; hög - höjd; vid - vidd; lång-längd (m omljud)