Morfologiska träd

Exempel på morfologiska träd

Segmentera (morfemuppdela) frasen storhetsvansinnets tjänsteåligganden. Rita träd som visar ordens morfotaktiska uppbyggnad. Ange för varje morfem om det rör sig om en bas, ett prefix eller ett suffix; ange vidare för affixen vilken typ av morfem det rör sig om (avledning? vilken typ? böjning? vilken kategori?).

Lösningsförslag

Kommentar

Morfologisk analys är som torde ha framgått inte alltid självklar och resultatet beror ofta på hur mycket historia och/eller etymologi man tar in, eller inte kan undvika att ta in [not]. Några allmänna påpekanden:

Det morfem som uppbär huvudbetydelsen i ett ord kallas ordets basmorfem eller bas. Alla ord har minst ett sådant. Ord som innehåller mer än en bas kallas sammansatta, tex båda exemplen ovan.
Indelningen i prefix och suffix gäller affixens ställning i förhållande till sina basmorfem. I tjänsteåligganden står suffixet-e- efter sin bas, och prefixet å- före sin.
I svenskan förekommer affix endast i form av prefix och suffix (med några enstaka lånord som undantag, t ex infixet i korrumpera - korruption; det är dock knappast segmenterbart på svenska). Prefixen är färre och används uteslutande för avledningar. Suffixen kan däremot delas in i avledningssuffix och böjningssuffix. Ett visst avledningssuffix används ofta med en speciell ordklass. Exempelvis gör "-mässig" ett adjektiv av ett substantiv (TV-mässig, högskolemässig, bildmässig), medan -het gör ett substantiv av ett adjektiv (trötthet, dumhet, storhet, trångboddhet).
I sammansättningar med substantiv uppträder ofta i skarven ett -s (t ex järnvägsstation, köksvakt). Ursprungligen är detta en genitivändelse (och det är rester av en äldre genitivböjning som syns i en del äldre sammansättningar, t ex gatukorsning, kyrkogård, tjänstefel, barnatro). Det kan numera betraktas som ett fogmorfem med den (i detta sammanhang) enda funktionen att bilda sammansättningar med substantiv i något av förleden.

Noter

I den aktuella frasen kan exempelvis diskuteras om kanske sinne skulle kunna morfemuppdelas på samma sätt som tjän-st; jfr be-sinn-ing, minn-e, minn-a-s. Vidare är morfemuppdelningen av verbformer på svenska långt ifrån odiskutabel. Jämför exempelvis presensformerna för, köp-er, skatt-a-r, finans-ier-a-r. Finns nollmorfem, och i så fall hur många?. Är t ex böjningsändelsen -ande/-ende för presens particip verkligen ett annat morfem än det i de avledda substantiven uttalande, sökande, åliggande? Läggs denna ändelse i allmänhet direkt till ett basmorfem, till en verbstam eller till en infinitiv? Och i detta speciella fall?

Upp

Marcus Uneson, October, 2000