Lösning

Den besynnerliga transkriptionen blandar katalansk ortografi och IPA-tecken. Den hindrar oss dock inte från att se att de feminina formerna alltid slutar på <-a> (hakparenteser, <> , används när man vill referera till ortografiska tecken snarare än fonetiska). Vidare ser vi att maskulinerna alltid slutar på tonlös konsonant. I motsvarande position i femininerna har vi två olika ljud:

mask	fem
p	p/b
t	t/d
k	k/g
s	s/z

Det rör sig om par av tonande och tonlösa konsonanter, med samma artikulationssätt och artikulationsställe. När vi gjort dessa observationer ligger det nära till hands att

1. anta en morfologisk regel som från någon underliggande form bildar femininer med en ändelse "-a" (åtminstone stavas den så).
2. anta en fonologisk regel som avtonar konsonanter i final ställning ("]word" är ett sätt - av flera - att säga "ordfinalt"):

   C[+voice] -> [-voice] /__]word

Denna regel verkar förstås på den underliggande fonematiska formen, utan hänsyn till genus eller annat. Med andra ord ska 1 tillämpas före 2 (även om ordningen inte inverkar på resultatet i detta fall).

Vi känner två (förmodade) regler, vi känner den resulterande fonetiska representationen. Våra underliggande lexikala former blir (med samma märkliga transkriptionsprincip):

• peti[t]
• francé[z]
• se[k]
• ce[g]
• mu[d]
• llo[b]
• gro[s]
• ti[p]