Kommentar

	initialt	medialt	finalt
d t	dam/tam	rida/rita	mod/mot
m n	matt/natt	rimma/rinna	kam/kan
S C	stjärna/kärna
h N

För de båda första paren finns naturligtvis oräkneliga möjligheter, och de kräver väl ingen särskild kommentar. För det tredje paret är det inte svårt att hitta par i initial position (så vi kan i alla fall vara övertygade om att det rör sig om två olika fonem). Par i andra positioner kommer vi dock knappast att hitta, av fonotaktiska skäl; i standardsvenska förekommer ju knappast /C/ i annan position än initialt. ("Initialt" betyder "morfeminitialt"; vi kan för den mediala positionen naturligtvis hitta par av konstruerade sammansättningar som t ex "julstjärna"/"julkärna", men som minimala par har de inte mycket större bevisvärde än "stjärna"/"kärna" ensamma.)

En distribution (ungefär "förekomstmönster") som begränsas av fonotaktiska restriktioner uppvisar även /h/ (som i princip bara förekommer morfeminitialt) och /N/ (som aldrig gör det). Kanske kan vi åstadkomma några skruvade par som "måhända/mång-ända", det senare ordet till skillnad från en så kallad "enkel-ända", t ex på ett snöre ;-). Men något riktigt minimalt par är det inte: morfemgränserna infaller olika och det prosodiska mönstret växlar. Hur vet vi då att det verkligen rör sig om två olika fonem? Ja, vi får väl (motvilligt) komplettera våra kriterier och införa något krav på "fonetisk likhet" för allofoner, kanske artikulatorisk eller akustisk eller båda. I fallet /h/ versus /N/ är likheterna obefintliga: en tonlös glottal frikativa mot en tonande velar nasal. Men i andra fall kan det vara mycket svårare, t ex för svenskans olika sje-ljud (i ord som sjö, stjäl, syrsa, ryssja, vyssja, borste, karsk, usch, rysch, fors). Olika dialekter ger förstås olika fonemanalyser, men i någon mån kan analysen också bero av vad man kunde kalla ideologiska utgångspunkter.