Fonematisk och fonetisk transkription

1. en bil
2. en rad
3. en sil
4. en pil
5. en mil
6. en gir
7. en dam
8. en kam
9. en kil
10. en tid
11. en gom
12. en vad
13. en fil
14. en nit
15. en led
16. en hed
17. en sked

Lösningsförslag (för *en* svensk dialekt)

ortografisk transkription	fonematisk transkription	(en) fonetisk transkription
en bil	/en biùl/	[EmÈbiùl]
en rad	/en raùd/	[EnÈrAùd]
en sil	/en siùl/	[EnÈsiùl]
en pil	/en piùl/	[EmpHÈiùl]
en mil	/en miùl/	[EmÈmiùl]
en gir	/en jiùr/	[EøÈjiùr]
en dam	/en daùm/	[EnÈdAùm]
en kam	/en kam/	[ENÈkHamù]
en kil	/en Ciùl/	[EøÈCiùl]
en tid	/en tiùd/	[EnÈtHiùd]
en gom	/en gum/	[ENÈgUmù]
en vad	/en vaùd/	[EMÈvAùd]
en fil	/en fiùl/	[EMÈfiùl]
en nit	/en niùt/	[EnÈniùt]
en led	/en leùd/	[EnÈleùd]
en hed	/en heùd/	[EnÈheùd]
en sked	/en Seùd/	[EnÈSeùd]

Kommentar

Den fonematiska transkriptionen torde se ungefär likadan ut för de flesta olika dialekter. I den här valda modellen, som är den vanligaste, urskiljs nio vokalfonem och en distinktion med avseende på kvantitet: vart och ett av de nio fonemen kan förekomma i en lång och en kort variant. (Man kan tänka sig andra fonematiska beskrivningar av vokalsystemet, t ex att istället beskriva arton olika vokalfonem. I så fall kanske man delvis skulle välja andra symboler.)

Den fonetiska transkriptionen, däremot, kommer att variera mycket mellan olika nedtecknare. Det beror naturligtvis på vilken dialekt transkriptionen avser och hur snabbt och hur välartikulerat informanten talar, men också på hur mycket detaljrikedom nedtecknaren önskar ta med. Ovanstående förslag gäller en någorlunda standardsvensk dialekt vid normal talhastighet, tämligen grovt transkriberad.

Den fonetiska transkriptionen markerar åtskilliga drag som inte är distinktiva, betydelseskiljande. Istället är de så att säga förutsägbara från kontexten. Dit hör t ex

1. /p/, /t/, /k/: aspiration
2. /n/: assimilation efter följande konsonants artikulationsställe (till [m], [M], [ø], [N])
3. vokaler: olika kvaliteter hos kort och lång vokalvariant (fonemet /a/, kvalitet [a] resp [Aù]; fonemet /e/, kvalitet [E] resp [eù]; fonemet /u/, kvalitet [U] resp [uù])
4. konsonanter: markering av lång konsonant på samma sätt som av lång vokal (lång konsonant förekommer i denna variant av svenska endast efter kort vokal; kort konsonant förekommer efter lång vokal eller i konsonantkluster).

---

Marcus Uneson, October 2000